lisacatrin

Dags att lägga upp lite bilder från festliga tillfällen på Haga den senaste tiden:



Glada flickor



Fina Johanna



Jag



Har du glömt kläderna nu igen Cissi?



Erika och Sandra



Fin besök från Arvika



"Hur festar man i Arvika egentligen?"



Ett glatt gäng



Cissi, Erik & jag



Axel och Niklas



Albin, Cissi, Niklas, Marie och Johanna (100327)



Erik



Marie fixar Cissis födelsedagstårta :)



Niklas har lagt tungan i blöt



Stekarskolan - danskurs



Cissi kan movesen

Måndag är veckans jobbigaste dag. Segt att dra igång efter några dagars ledighet och en evighet kvar tills nästa helg. Eftersom jag tillbringade större delen av söndagen hos min käre granne, så slapp jag få den där ångestfyllda känslan som brukar ha en tendens att komma ikapp en ”dagen efter”. Det är konstigt att man får den där känslan oavsett om man har något att få ångest för eller ej. Och jag som aldrig har fått en minneslucka i hela mitt liv (vad jag kommer ihåg!) borde ju kunna slappna av om jag vet att jag uppfört mig bra (eller skapligt utifrån normala mått).

Men idag har ändå ångesten kommit ikapp mig. Trist väder och noll motivation gör inte saken bättre. Men man kan ju inte vara på topp jämt. Får tillåta sig att vara lite deppig ibland och bara vara…






Söta kusin Alice får mig alltid på bra humör <3

Söndagar fungerar som en samlingspunkt då man tittar tillbaka och sammanfattar veckan som gått. Man tänker på det som varit bra, ångrar kanske saker man gjort och försöker tänka framåt på hur man kan göra det bättre nästa gång. Man tänker att nästa vecka skall bli lite bättre och ställer upp mål som man skall genomföra. Vissa genomförs och andra blir liggande på is.

Att man gör saker man ångrar är oundvikligt. Det kanske verkade som en bra idé just då, men efteråt kan man fråga sig hur man tänkte egentligen. Det kan vara klokt att tänka igenom sina beslut, men ibland slinker man dit ändå. Då är det viktigt att försöka tänka på varför det gick snett så man inte gör samma misstag igen, men inte haka upp sig på sina fel och brister. Man får tänka att man lär sig av sina misstag.

Denna söndag tänker jag på veckan som gått. Jag vill sammanfatta det som en bra vecka och ångrar inget jag gjort och skulle inte vilja ändra på något. Saker händer av en anledning och det viktiga är att ta med sig det positiva ur det och gå vidare. Snart är det söndag igen och man önskar att veckan efter skall bli lite bättre...


När fan e man nöjd egentligen??

Sedan jag var liten har hockey varit något som intresserar mig. Jag har aldrig haft något intresse av att själv spela men tycker hockey är en sport som är väldigt intressant att titta på. Jag vet inte om det är killarna eller spelet som fångar mitt intresse mest, men jävligt kul är det i alla fall…

Nu i slutspelstider är det extra spännande då båda mina favoritlag, Frölunda och Färjestad, är med och kämpar om en plats i semifinalen. Jag hoppas på att båda lagen går vidare, men vill inte se dem möta varandra i finalen (vilket jag tvivlar på) för då vet jag inte vilket jag hejar mest på…

Jag tycker att ärlighet är otroligt viktigt och hatar när folk ljuger och är falska. Självklart händer det att man kan dra en vit lögn någon gång, men jag skulle aldrig kunna ljuga någon rakt upp i ansiktet. Men det finns gränser för HUR ärlig man kan vara.

Jag har förbarmat mig hela eftermiddagen efter mitt beslut tidigare idag.

Jag stod i receptionen på vårdcentralen Gripen och skulle betala för Twinrix-sprutan jag precis fått. Tjejen bakom disken säger att det kostar 100 kr och jag drar mitt kort. Medan jag slår koden funderar jag över om jag kan med att inte säga till att jag kanske ska betala för vaccinet också. Samvetet kommer ifatt mig och jag säger till. Tjejen som är ny på jobbet, blir glad över min ärlighet och ber mig dra kortet igen. Denna gång slår hon in 525 kr och jag knappar in koden igen. Stolt över min ärlighet, men samtidigt förbannad på mig själv för att man ska va så jävla ärlig!

Nu när snön börjar försvinna och det blir allt varmare sätts vårkänslorna igång. Det är mycket man längtar efter med vår och värme. Det ska bli fantastiskt att hänga in vinterjackan och ta på sig den nyinskaffade tunnare varianten. När man plockar bort alla vantar, mössor och halsdukar (och börjar använda sjalar igen) då vet man att det är vår på riktigt.

Jag hoppas innerligt att det är då (helst förr) som även dessa ”inomhus-mössor” försvinner från många av mina (manliga) vänners huvuden. Jag tycker det är viktigt att alla får klä sig precis som de vill och gillar en personlig stil framför ”en i mängden”. Men VARFÖR envisas dessa killar med att ha på sig mössa inomhus? Det får dem inte att se bättre ut (snarare tvärtom) och det måste bli förjävla varmt där under. Så om det inte beror på dåligt isolerade hus, så rekommenderar jag att ni lägger ner lite tid på att fixa en snygg frisyr och begränsar er till att använda mössa utomhus.








                
Man kan ju fråga sig om det är killen själv som valt denna variant, men mössan har i alla fall en funktion...

Dagens stora nyhet och samtalsämne är den stora vattenläcka som drabbat oss i Karlstad och Hammarö kommun. Det var någon gång mellan 24 och 07 läckan inträffade och jag har bevis som pekar på (ryktet på stan) att det var framåt 4-5 snåret som trycket i rören började minska. Själv märkte jag det då jag vaknade pigg som en mört kl 7 och var törstig (även fast jag druckit säkert en halv liter under natten).

Att det kan dröja upp till en vecka innan felet åtgärdas satte fart på de yrvakna Karlstadborna. Redan vid 10 var lagret av 1,5 liters vattenflaskor uttömt och endast ett fåtal 50 centiliters mineralvattenflaskor fanns att välja bland på ICA. Folk pratade på att behöva laga mat på vichyvatten och vissa smälte snö på spisen i brist på annat, för att inte törsta ihjäl.

Det är lite fascinerande att se hur man reagerar och handlar i sådana här krissituationer.

Det första som slog mig (som är ”onormalt vattenberoende”) var att jag var så törstig att det kändes som man var helt uttorkad, vilken är rentav omöjligt för mig.

Sedan kommer man till nästa bekymmer som är hygien. Att inte kunna gå på toaletten (åtminstone inte ”nr 2”) eller tvätta händerna och duscha, gör att det är det enda man kan tänka på. Vissa reagerade så stort på just ”nr 2” att det smiddes planer på att ta till med andra metoder. Universitetets toaletter och Gubbholmen (?!) låg i förslagslådan.

Det som jag däremot inte ägnade en tanke åt var hur man skall kunna laga mat och diska utan kranvatten. Disken från igår står obekymrat kvar, men efter en vecka hade jag nog reagerat…

Som tur är kom reservvattnet igång vid elvatiden och förhoppningsvis räcker det tills felet är åtgärdat. De som körde helkväll igår är lyckligt ovetandes om det rabalder som sattes igång på förmiddagen. Hoppas bara att någon har talat om för dem att vattnet som kommer i kranen måste kokas först innan man dricker det, för att undvika tragiska följder…



            

Vilken vecka det har varit! Måndag och tisdag var det plugg och examination som stod på schemat. Efter en godkänd litteraturstudie och tre timmars grillning av examinatorn, kan man bocka av ytterliggare en kurs, ”check”.

Nu blir det till att dra igång med C-uppsatsen på allvar, för enligt min ”partner” (som har börjat läsa igenom våra artiklar) har vi mycket jobb framför oss. I värsta fall får vi ändra riktning helt…

Onsdag, torsdag och fredag har jag jobbat mina första pass som undersköterska. Till min förvåning har allting fungerat superbra och inga ”incidenter” har inträffat (peppar, peppar)…

Nu är äntligen arbetsveckan färdig och helgen står för dörren. Det var längesedan det var så efterlängtat med fredag…

Nu e det slut på veckan, det är dags för FREDAGSMYS!!!

Om man bortser från den fruktade C-uppsatsen vi skall få ihop den här våren, är det en supersoft termin vi har. Man kan disponera sin tid som man vill och planera sina skrivtimmar efter sin vardag istället för tvärtom.

Som denna vecka till exempel, då det kändes helt rätt att gå ut på torsdan och köra långhelg. Ibland är livet som student helt fantastiskt!

Antalet plugg-timmar inför tisdagens examination har däremot inte varit många. ”Men jag är lika glad för det”. Det finns viktigare saker att sysselsätta sig med under helgerna än att läsa om signifikansanalys och forskningsprocessen. Jag har…

• Sträckkollat på Solsidan med Cissi – Så jävla bra serie!
• Ignorerat att garderoben behöver rensas
• Promenerat till Willys, storhandlat OCH kånkat hem allt igen! Gött mosiga armar efter det…
• Träffat Maria! Hade en massa uppdateringar och skvaller att ta igen...
• Varit och snurrat runt i Viken. Fest á la Liljegren! Inkluderade Melodifestivalen, en massa snack, alkohol, popcorn, lekar, skratt, allsång och nattamat på BK! Krogen hann vi aldrig till då vi fastna i sångträsket…
• Stekt pannbiffar och rullat chokladbollar. Dock inte på samma gång…
• Återigen ignorerat att garderoben behöver rensas… Nu ramlar det ut kläder när man öppnar den…
• Promenerat i det soliga vårvinter vädret. Underbart…

Imorgon blir det plugg på allvar och sedan skall jag träna mitt första pass på över två veckor, och hoppas att halsen tillåter detta. Längtar sjukt mycket efter att komma igång igen!

Men idag är det söndag och det är en synd att jobba då…

 Sedan jag bosatte mig i Karlstad i januari 2008, har jag fått höra en mängd fördomar om Värmland och värmlänningar. Har radat upp ett utplock av dem här:

• Värmlänningar är mindre intelligenta!
• Alla i Värmland lyssnar på dansband!
• Alla värmländska killar snusar!
• Alla värmlänningar gillar rally!
• Värmlänningar gillar porr!
• I Värmland är alla raggare!
• Värmland består bara av skog!
• Alla värmlänningars favoritfärg är lila…
• Bor det några människor utanför Karlstad?
• Alla värmlänningar skall ”jämt” göra en massa saker...
• I Karlstad pratar alla som Bengt Alsterlind!
• I värmland dricker alla hembränt!
• Värmlänningar skyller allt som går fel på stockholmare...

Om det finns någon sanning i dem låter jag vara osagt, men oavsett (eller på grund av dem) är det Karlstad jag kallar ”hemma” och jag har inga planer på att flytta inom den närmaste tiden.

Att värmländska sedan har utsetts till den minst sexiga dialekten i sängen är inte något som avskräcker mig…  

Nu är det knappt ett år kvar tills man är färdig sjuksköterska och tiden kvar som student känns väldigt värdefull. Det är nu man får passa på att ”leva livet” för när den 5:e terminen är klar väntar sommarjobb och till hösten återigen en tuff termin då det ”gäller att visa vad man går för”. Sedan skickas man ut i arbetslivet och då är det på allvar.

Ibland ångrar man att man inte har gjort allt det där man tänkt man skulle hinna med innan man utbildade sig. Som att resa och utforska nya platser. Träffa spännande människor och testa ”en massa saker”. Men det finns väl förhoppningsvis möjlighet att ge sig ut och resa ändå. Så gammal är man inte även fast det känns så ibland. Idag har jag till och med varit med om två tillfällen:

 
1, Då jag inte behövde visa legitimation på systembolaget

2, När jag satt i väntrummet på Ungdomsmottagningen (23 år och yngre) och antagligen var den enda där
    över 20 år!

 Det är inte så bra att börja ha åldersnojja vid 22 års ålder. Hur skall det gå framöver då?

Man får tänka så här: ” Jag har aldrig varit så gammal som jag är just nu, men jag kommer aldrig heller vara så ung som jag är nu”. Bäst att lägga ner det helt enkelt, för vad har ålder för betydelse egentligen? Det är bara en siffra på ett papper. Man blir inte äldre än vad man gör sig.

// Gammeltacka

Programmet som man hatar att älska är återigen tillbaka i en ny tappning. Några av hollywoodfruarna är utbytta mot nya blonda medelålders före detta svenskor, men den störtsköna Maria Montazami är kvar. Det är absolut inte så att jag följer detta program, försöker undvika det i den mån det går, men man blir lätt sittandes framför tv:n om man råkar få syn på det.

Man blir fängslad över alla kloka kommentarer som kommer ut ur dessa läppstiftsprydda munnar. Bjuder på ett utplock av gårdagens grodor:

Anna Anka: "skönt att jag är singel, då kan man pöka hur mycket man vill. Jag har inte fått ett ordentligt pök på 7 år”. ”Paul Anka, GO FUCK YOURSELF”

Anna Anka: ”Har du sett en snyggare röv än Anna Ankas? Den ska jag fan trademarka”

Päivi Hacker: ”Vi vill anställa snygga killar som kan servera oss på Barbie-festen. De måste ha en snygg och muskulös kropp då de skall servera i bar överkropp och skinnbyxor”

Maria Montazami: ”4000 kr för en kudde är lite dyrt det… Men jag kan ju ha den här kudden hela livet så det är det värt”

”Det är lite workout att bädda sängen”.      

Maria Montazami: ”Jag sätter nog på läppstift 25-30 ggr om dagen. Utan läppstift känner jag mig naken och exposed. Och nu skall de sluta tillverka mitt läppstift……det gör mig riktigt rädd”



                      

Under lördagens förfest kom vi in på en diskussion om dryckesvanor. Vi var rätt eniga om att man inte är särskilt stolt över att man dricker alkohol, men man kan ju inte heller vara stolt över allt man gör...
Sedan kommer följande klockrena kommentar:

 
"UTAN ALKOHOL SUGER LIVET"


Ja, vad mer kan man säga?

För oss som är födda på 80-talet har den här vintern antagligen varit den kallaste och mest snörika i våra liv. Inte konstigt att man börjar längta till våren. Tänkt att få sitta på en uteservering och ta en kopp kaffe eller mot en husvägg i solen och äta årets första glass.

Glass har jag ätit hela vintern, men årets första "utomhus-glass" är något alldeles speciellt det. Det bestämdes idag (av en enad jury) att den första glassen ska ätas den 1:a april. Den 1:a maj skall vi "maja", antagligen på en så exotisk plats som Gubbholmen. Förhoppningsvis tillåter vårvädret också att årets första (och numera traditionsenliga) grillkväll vid älven blir av inom en snar framtid.


Än så länge får man försöka hålla ut. VÅREN ÄR PÅ VÄG! 





       
                         











                   



Trevliga minnen från förra årets första grillkväll :)

Då jag under lördagskvällen skulle hålla i den veckoenliga förfesten fick man ju inte glömma att införskaffa något tilltugg att bjuda sina gäster på. Tidsoptimist som jag är blev det lite tajt med tid att hinna med allt till klockan 18, som var den tiden som bestämts. Men detta är ett känt fenomen bland mina vänner och det var därför ingen som hängde på låset prick klockan sex.

Efter att smink och klädsel var fixade, blev det en snabbsväng till ICA Hagahallen, som ligger nästgårds. Eftersom jag endast skulle ha lite chips, skippade jag att ta en korg. Men som vanligt kommer man på fler saker man skall ha och när jag väl kom fram till kassan hade jag famnen full. Eftersom jag klarat mig utan korg tänkte jag att jag lika gärna kan klara mig utan plastkasse.
På vägen hem kommer jag ikapp ett par som går så otroligt långsamt. Är det något jag inte klarar av, så är det att gå bakom personer som tycks krypa fram. Detta är ett ännu större problem då man själv är lite halvt stressad.

Så jag lägger mig i omkörningsfilen och snabbar på mina steg. När jag är bredvid paret halkar jag till på en isfläck, ramlar på ändan och tappar såklart allt jag har i famnen. Paret är snabba att fråga hur det gick med mig. Jag svarar: ” Jo det gick bra förutom att jag slog i rumpan och bröt gurkan”.


Det blev en riktigt rolig kväll och gurkan smakade utsökt!